Mandomsprovet vid Fabriken - Rune Öström berättar
Becken-Webbens tillbakablickar på Hörnefors Sulfitfabrik tycks väcka intresse. Vi har tidigare berättat om Sveriges Kungliga Bibliotek som refererat till höstens artikelserie. Biblioteket exponerade egna dokument från Fabriken, om 1920-talets arbetsmarknad inom pappersindustri.
Angående Fabriken har ett flertal mail skickats till Redaktionen. Apropå arbetsmarknad – Becken-Webbens skribenter är hårt belamrade. Skribenterna är ytterst få, tillgänglig tid är ytterst begränsad, och av skörden med inkommande material är det ytterst långsamt som artiklar produceras. Läsare och mail-skrivare må ha överseende, är vår förhoppning. Ur detta perspektiv är det med yttersta tacksamhet som Redaktionen tar emot Rune Öströms berättelse – om Mandomsprovet.
Runes berättelse för tankarna till så kallade ”initiationsriter”, att visa sitt mod för att vinna respekt. Det Rune vann var istället en utskällning, förstår man, men inombords var nog vinsten stor. Vi ska inte föregå utan låter Rune berätta istället (se nedan).
Bra bilder på Fabrikens stora pannhus saknas, och efterlyses bland läsarna. I brist på annat har några bilder skakats fram. Dessa återger inte storleken på byggnaden.
Gunnar Engström, 2011-12-17
>>><<<
Jag kan inte låta bli att berätta om ”Mandomsprovet” i Hörnefors som ägde rum långt innan den kända filmen med samma namn spelades in.
Det nya pannhuset som uppfördes i början av 50-talet var en imponerande byggnad, 53 m hög såvitt jag minns. Det blev faktiskt något av ett utflyktsmål för folk i bygden under några år, jag minns själv en utflykt dit med min far och mor.
Under tiden 1956-57 då jag var fast anställd spred sig ett rykte om att vissa modiga individer klättrat upp på pannhusets tak via den utanpåliggande stegen, men det var mycket hysch-hysch omkring det hela. Så småningom fick jag veta vilka som hade klättrat, det var nog inte fler än ca 5 st. Naturligtvis skulle dessa bestraffats om saken kommit till allmän kännedom. Stegen hade inget skyddsräcke runt om och var naturligtvis fullständigt livsfarlig sett med dagens ögon.
Bild 1. En bild över Hörnefors Sulfitfabrik vårvintern 1984 (foto: Angerd Karlsson). Pannhuset ses i centrum av bilden. Den ”nya” skorstenen i stålrör har redigerats bort för att efterlikna 1950-talets Fabrik. Denna skorsten sträckte sig högt över pannhustaket. En lägre murad skorsten finns kvar i bilden till vänster om pannhuset. Man kan fundera ifall det dessutom, innan stålrörets tid, fanns en högre murad skorsten till höger.
Jag kunde dock inte lämna tanken på att även jag skulle tillhöra den modiga, dvs dumdristiga, skaran. En vacker eftermiddag tog jag mig upp på pappsalens tak från vilken men hade tillgång till pannhusstegen. Jag satte fart och halvvägs upp började varningsklockorna ringa. Men, en titt neråt gav mig en lätt svindel och jag insåg att uppåt var enda vägen. Svettig och livrädd tog jag mig ändå upp på pannhusets tak och när jag försiktigt kikade nerför stegen insåg att det vore absolut självmord att försöka klättra ner igen.
Jag kunde inte njuta av utsikten mer än några sekunder förrän jag insåg att jag var ”fånge” på taket! Det fanns någon slags dörr och en lucka men ingen var öppen och paniken var nära. Så hittade jag något slags järnföremål och började banka på luckan.
Bild 2. Utsikt från en hög byggnad vid Fabriken, kanske pannhustaket, en vinterdag och förmodligen 1982 (foto: Angerd Karlsson). Bottenvikens is och snöbeklädda horisont försvinner i fjärran och övergår en vinterdisig himmel. Då Rune klättrade till pannhusets tak sägs väder ha varit vackert, förmodligen en fantastisk utsikt som Rune inte hann njuta av så länge.
Efter kanske 5 fasansfyllda minuters bankande öppnades luckan och en pannskötare tittade ut. Någon värre utskällning än den jag sedan fick har jag aldrig upplevt och jag fick till min förvåning höra att ”nu jävlar har jag släppt ner 4-5 idioter från taket och nästa får bli kvar där”. I efterhand kunde jag inte undgå att tänka på Taubes visa om eldaren som blev instängd i ångpannan. Dessutom var det skönt att veta att jag minsann inte var den ende som ”fegade ur” inför nerklättring.
Rune Öström, tidigare Håknäs, nu Rosersberg, 2011-12-11
Besökare